är du trög i huvudet eller?

Hur många gånger har jag inte försökt banka in i ditt huvud att man inte kan göra som du gör just nu. Hur många gånger har jag inte sagt att jag tycker att det är fel och att jag är helt emot det här? Men ändå så sitter du där uppe på ditt lilla rosa jävla moln och tittar på oss som om vi var dumma i huvudet. Tror du att vi kommer ändra oss bara för att vi saknar dig? Jag står för det jag säger och tänker inte ändra mig, den enda som kan ändra på sig är du. Jag har inte gjort något fel så du kan inte skylla på mig över det du gör. Det är inte jag som har fått dig att agera på det vis du har gjort. Lägg inte din skit på andra, den enda som kan ta hand om det är du och jag tycker att det är dags att ta tag i det på en gång.
Du kan inte komma och säga att jag har valt bort mig själv, för det är du som har valt att gå en annan väg än vad jag har tänkt att göra. Vi har inte gjort något fel, vi har bara sagt vad vi tycker och våran åsikt var inte den "rätta" enligt dig.
Var snäll och bara tänk efter i någon timme så kommer du att förstå vad jag menar. Det är inte längre någon idé att prata med dig för du säger bara emot allt jag säger.
Vi har kommit så långt att jag inte vet om det här någonsinn kommer att bli bra.
Tänk på det tills nästa gång du tänker göra nånting sånt här igen. Sätt dig in i min situation och fundera över hur du hade känt om det var DU som var utsatt och inte JAG.

-

Jag blir bara så förbannad! Det går inte att uttrycka sig i ord. Jag tycker att du begår ett misstag och jag hoppas att du inser det själv. Har du tänkt över hur det här kommer att sluta? inte? kanske är det dags att gnugga geniknölarna mot något riktigt hårt så de kommer igång efter semestern på Bahamas som de verkar ha haft.

Får du nu för dig att läsa det här så behöver du inte ens kommentera, bara tänk efter ett tag.