lier

Ska försöka att få till det lite kort men jag kommer förmodligen tappa kontrollen så det kommer blir längre än en svenska B inlämningsuppgift. Ni som redan tycker att det jag skriver är tråkigt att läsa, kan sluta på en gång. För det är kommer inte bli roligt, eller intressant att läsa. Jag måste bara komma ifatt verkligheten igen.

Vet inte hur många gånger jag har skrivit att jag är trött på mig själv, nu men nu menar jag det verkligen! Jag är TRÖTT på hur jag uppför mig, hur jag löser saker och ting, hur jag (inte) tar tag i mitt liv, hur jag inte ens försöker.
Jag har ännu ett bra exempel till min fina lilla trött-på-mig-själv lista. Imorse trodde jag att jag glatt hade vaknat klockan 8 prick, men när jag tittar på mobilen har jag typ 4sms ifrån div personer i min klass som undrar vart fan jag är. Då visar det sig att klockan är 10, och jag är försenad som vanligt. Där dog all min gladhet och jag blev bara så trött på mig själv igen!
Åkte iallafall till skolan halv 11 och kom fram kvart i, hade lite layout. Men då fick jag söka klart på engelskan som vi hade redovisning på idag eftersom min dator strejkade och inte ville gå igång så hade jag ingenting att redovisa. Blev klar med det i sista sekund och då fick vi också lunch.

För första gången i nästan hela mitt liv var jag inte hungrig. Hade inte ätit frukost, det var så himla konstigt det är ju jag som går omkring och tänker på mat och är hungrig hela tiden? Jag förstod inte.
Engelska redovisningen gick bra trots mina slöa insatser. Efter engelskan hade vi naturkunskap, lagom då hade jag blivit uppvärmd och klar för att "börja" skoldagen, ansträngde mig verkligen. Satt tillochmed kvar i skolan en timme extra och fortsatte på våran gruppuppgift.
När jag kom hem åkte jag nästan direkt till stallet och kollade på dom nya hästarna, två bruna skitsöta. Lisis häst var med en riktig sötis.

Red på Elviz, som helt seriöst är min enda riktiga glädje i livet just nu. Och jag blir så glad när han verkligen ställer upp för mig och gör det jag ber om, hans mongo högersida och vänster sprättande bakben var på plats idag. Han gjorde precis som jag ville, tillochmed vänstergaloppen stämde.
Ännu gladare blir jag när jag får beröm om hur bra vi passar ihop, och hur bra det funkar. Det går inte att beskriva, man blir helt varmt. Men ändå är jag tom. Tom på vad vet jag inte, bara tom.
Säger som mamma, jag är så himla uppriven. För vadå frågade jag henne? Hon visste inte, bara småsaker som egentligen inte är viktiga. Som man hade kunnat sopa åt sidan om man hade varit på det humöret. Men just nu vill man ta tag i allt och helst starta tredje världskriget över alltihopa.

Så jag ber om ursäkt till alla som jag är hemsk mot just nu, det är inte meningen. Det bara blir, har ingen lust att behärska mig så jag låter det vara. Ni som har kommit i kläm i mina ursinnes utbrott, förlåt.
Nu när jag nästan har skrivit av mig att negativt så kikar jag in i sin lilla gulliga kalender och möts av minst 100000000 saker som jag ska hinna göra. Då är jag tillbaka i ruta ett igen. Jag orkar inte.


puss