irritationsmoment 43

När man är vuxen och har ett eget liv med ett eget jobb och barn när man tillochmed har fått grått hår och luktar svett ska man inte klara av att visa lite hänsyn och respekt då?
Nej, för då ska ni veta. Då kommer man till punkten i sitt liv där du måste se ner på människor i sin omgivning, snacka skit bakom de ryggar som du inte trodde hörde.
Men sanningen kommer alltid fram. Det trodde jag du visste. Efter säkert 47år i livet (eller mer) så ska man ha lärt sig vad som är rätt och fel.
Men vissa lär sig ju tydligen aldrig.

Till skillnad från dig så vet jag precis hur jag ska vara när jag får min 47års kris. Jag ska ha godisregn till barn som är smala och ge dom tjocka barnen sallad och säga att det är också godis egentligen, det är bara kamuflerat så de tjocka barnen inte blir ledsna för att de smala barnen får godis men inte dom.

När jag skrev om tjocka barn så kom jag på att jag är lite irriterad på tjocka barn också.
Speciellt såna som tror att dom är nånting och skulle kunna spotta mig i ansiktet och trampa mig på fötterna bara föra att hennes äckliga mamma har uppfostrat den tjocka ungen så att hon får göra precis som hon vill och hon har alltid rätt och aldrig fel.
Dessutom har den tjocka ungen piercat sig i halva ansiktet och tycker att hon är jättefin.
Så frågar hon, tycker du att jag blev fin?
Klart jag inte tycker att du blev fin :s Svaret är ju givet.
Den äckliga mamman ger också det tjocka barnet allting som hon pekar på, så det tjocka barnet tror att hon är någonting.

Och påtal om barn, så är nog dom smalaste barnen mest irriterande. Smala barn tror också att dom är nånting bara för att dom är smala och svaga och får hjälp med allting som de inte klarar av att göra.
Smala barn som tror att de är coola när dom dricker sig "fulla och spyr som fan" av 0,7 cider.
Då har världen inte nått sin bästa punkt än, för jag vet inte om jag ska skratta tills jag dör eller gråta tills jag dör.

Nu säger jag alltså inte att jag hatar alla tjocka barn, smala barn och tanter med 47års kriser utan bara dom som vi har i våran komun just nu. Man kan ju inte skriva namnen på dom liksom, det hade ju varit personangrepp..
Så nu har jag gett tillbaka allting som 47års-kris-tanten sa till mig, fast på andra personer så nu känns det jättebra. Fast det hon har sagt bakom min rygg är mycket värre. Ska skälla på tisdag.

Iallafall, idag har jag varit i stallet som vanligt. (Har man något liv? skulle inte tro det)
Har nu insett att den bistra sanningen är att jag har inga muskler i hela kroppen och min kondis suger. Nu ska jag vara stenseriös på idrotten 2 dagar i veckan och hoppas på att gud vill ge mig några muskler för att han inte har något bättre för dig tex den 2/1.
Skulle ju liksom vara kul om man kunde rida lite istället för att flåsa runt, högröd i ansiktet efter 3 varv i trav...
Inte konstigt att Sune går som han gör.
Orkar inte ens rida ihop en fjuttig liten jävla ponny som trippar omkring och tror att han är en ballerina. (Valacker, säger de dom har inget liv ballerina? hallå?)
Förresten så är Sune riktigt skeptisk till bokstäverna på dressyrbanan, man kan ju aldrig veta.
Tänker dom kasta sig över honom och sticka ut ögonen på honom innan de klipper av honom svansen eller tänker dom bara stå där helt oskyldiga och låta Sune gå förbi. Det vet inte Sune, det är ju synd om honom asså.
Vissa dagar är jag så trött på honom, jag menar hur många gånger har han inte gått förbi dom där jääävla bokstäverna!!!!
Men han är skitsöt, världens bästa och blablba iallafall.

Ska nog sova nu, för allting känns såååå mycket bättre nu. Klockan är kvart i 2. Skönt, börjar kvart i 9 imorgon. LÄR MIG ALDRIG DE DÄR MED ATT SOVA PÅ RÄTT TIDER.

och! för dig som nu tyckte att det blev ett lite väl emo-inlägg nu kommer jag inte att be om ursäkt för idag är jag as-emo! Jag har tillochmed druckit mjölk. Och det blir ingen bild idag